Självförtroende

Jag hade körlektion igår då min körskolelärare berättade att han kommer att vara med i Nyhetsmorgon snart och prata om självförtroende gällande att ta körkort. Vi började prata om skillnaden han ser mellan tjejer och killars självförtroende i trafiken och jag drog paralleller till arbetslivet. Jag har alltid sagt att jag har en fantastisk självkänsla, men ett väldigt dåligt självförtroende. Det betyder att jag tycker om mig själv, är trygg i mig själv och att jag vet att jag är en bra och duglig människa. Mitt problem är att jag är rädd för att mina prestationer inte duger, att jag har svårt att ta för mig och ja… jag har helt enkelt dåligt självförtroende. Och det märks tydligt i trafiken.
Min körskolelärare säger att jag är en lugn och lättlärd bilförare men att mitt stora problem är att jag inte vågar ta för mig i trafiken. Jag velar för mycket, tar inte plats och litar inte på min prestation. Det här gör mig just nu till en farlig bilförare.
Han säger att detta är typiskt tjejer, särskilt unga tjejer (jag är snart 30, men jag tackar höhö) medan killar är tvärtom. Killarna påstår han är för ivriga och slänger sig ut i trafiken, de tror att de är fullärda efter bara någon lektion och litar på sin egen förmåga till 110%. Det här gör såklart även killarna till farliga bilförare, fast på ett annat sätt.
Diskussionen mellan oss behandlade inte om skillnaden låg i biologi eller kultur, men jag är övertygad om att detta har med kultur/norm/uppfostran att göra, som tjej är jag van sedan barnsben att stå tillbaka och inte ta plats. Jag drog som sagt paralleller till arbetslivet på en gång, där killar ofta överdriver sin kompetens och vågar ta över ett rum och vädra sina åsikter trots att de inte är genomtänkta.
Det är så tråkigt att det ska vara så här och jag försöker av hela mitt hjärta att jobba på det. Jag vill inte vara ett offer för den kulturen. Jag vägrar. Men ändå är jag det!

lejon sjlvfrtroende_46115516

Han kommer i alla fall eventuellt ta upp mig som ett exempel och citera mig när jag berättade om hur jag tänker, resonerar och agerar ute i trafiken utifrån mitt dåliga självförtroende. Jag pratade bland annat om att jag känner mig som en bluff i trafiken, att jag inte har rätt att vara där och därför omöjligt kan ta plats. Vi pratar ju trafik här och det låter kanske inte så allvarligt, men det är ju så mycket större än så…

En tanke på “Självförtroende

  1. Jag har ju just tagit körkort och kör just nu till och från jobbet varje dag. Men jag känner nästan lika, som en bluff i trafiken och jag hör egentligen inte hemma där. Jag vet att jag kan köra bil, men jag har liksom gått ett helt liv utan att kunna det… och har fortfarande saker att jobba med. Så jämför man sig med de som haft körkort i 10 år.

    Kommer väl ta ett tag innan den känslan försvinner.

Lämna en kommentar