Fint bröllop och flashbacks

Bröllopet var så fint igår och det är lätt att få flashbacks från vårt eget bröllop. Idag är det ju vår ettåriga bröllopsdag :)
Blev väldigt rörd många gånger igår, blöt i ögat vid ett flertal tillfällen faktiskt. Stunden i kyrkan då brudparet säger sina löften till varandra är verkligen magisk.

Så här fina var de när de kysstes efter vigseln på kyrkans trapp.
Jättegod mat, trevliga bordsgrannar och roliga tal gjorde kvällen perfekt :)
Jag gick dock och la mig ganska tidigt, var trött och hade (har) både ont i halsen och ryggen. Men jag fick vara med nästan hela dagen i alla fall!
Nu ligger jag på hotellrummet och väntar på att frukosten ska öppna. Hungrig! Har ätit en torr kanelbulle från gårdagen för att inte svälta ihjäl!

Vi var tjusiga igår i alla fall! Nu har jag noppriga leggings och sunkig kofta på mig. Det känns bra det med :)

Vetlanda på bröllis!

Idag började dagen redan klockan 6 trots att det är lördag. Vi har bilat ner till Vetlanda för ett bröllop. Det gick riktigt bra att köra, vi körde hälften var och jag började. Oroväckande att jag som vanligtvis är så harig i trafiken kommer på mig själv med att köra över 135km/h ofta… Skärpning!

Gott fika fick jag på vägen i alla fall. Det där skummet. Mums.

Nu är vi framme och sitter och väntar på att vårt rum ska bli klart. Vigseln är först om 2,5 timme så har vi tur hinner jag med en liten powernap :)

Så här dimmigt var det imorse när jag körde. Riktigt läskigt! Men mysigt.

Gravid vecka 17

Halli hallå!
Då går vi in i vecka 17 idag. En vecka närmare målet och en vecka till då bebis överlevt i min mage. Fast jag måste säga att min oro för att något ska gå fel är extremt liten nuförtiden. Till och med vecka 12 letade jag blod på pappret varje gång jag gick på toaletten. Ibland höll jag mig till och med från att kissa för att jag var så rädd för att jag skulle hitta blod. Nu tänker jag nästan bara ”när vi blir föräldrar ska vi…”, ”när bebis kommer…”. Förut använde jag ”om” istället för ”när”.

Enligt 1177.se:

Fostret börjar nu få mer barnlika proportioner. Kroppen växer fort och växer ikapp huvudet. Längden är ungefär 18 centimeter och vikten ungefär 180 gram.

Fostret lagrar in så kallat brunt fett i kroppen. Det hjälper barnet att hålla sig varmt efter födelsen. En del av det försvinner så småningom.

Nu börjar också fosterfett att bildas. Det ligger som ett skyddande lager på den ömtåliga huden, så att den inte blöts upp av fostervattnet.

Om mamman står det att tandköttet kan börja blöda mer än normalt och CHECK det har jag märkt. Jag störtblöder varje gång jag borstar tänder, tandborsten blir typ röd. Så äckligt! Däremot har jag (peppar, peppar) inte fått den där berömda gravidnästäppan alla talar om och som tydligen ska göra sin entré denna vecka. Den verkar vidrig (man får inte använda de braiga nässprayerna som gravid), så den slipper jag gärna.

Det som hänt denna vecka med mig är:
– Har fått tillbaka energin. Känner mig liksom pigg och fräsch. NORMAL.
– Illamåendet är nästan helt borta! Det känns nästan som ett mirakel. Jag höll  på att ge upp där ett tag. Nu kommer det bara på morgonen om jag inte äter frukost på länge alternativt äter för fort.
– Den dåliga smaken i munnen har minskat rejält. Har inte skrivit så mycket om den, men jag kan lova att den förtjänar ett eget inlägg. Det har smakat förruttnat lik i min mun i 16 veckor. Tortyr.
– Mitt tandkött har börjat blöda massor.
– Jag tror tyvärr att jag drabbats av foglossning. Har haft väldigt ont i rumpa, svanskota och ländrygg. Känns som att jag går sönder. Ska dock få träffa läkare snart…
– Magen växer och växer.

Här kommer veckans mage-på-jobbtoa-bild. Vecka 17 woho!!!

Ska vi ta reda på bebis kön?

Svaret är: nej!
Nu i alla fall, man vet ju aldrig vad som händer där vid ultraljudet. Vi kanske blir så nyfikna och till oss att vi ber om att få veta i alla fall. Eller så råkar vi se en liten snopp? Eller så råkar sköterskan försäga sig? Men vi har sedan många veckor tillbaka bestämt oss för att vi inte vill ta reda på det.

Från början ville jag verkligen det. Jag såg det som ett sätt för mig att knyta an till barnet i magen, att jag skulle veta ”vem” jag tänker på. Jag vill ju såklart ha så mycket information om barnet som möjligt och vilket kön hen har är en av de få saker vi faktiskt kan få veta innan hen föds. Det ÄR abstrakt och svårfattat att det ligger en liten bebis och gror i min mage. Kanske att det skulle bli lättare om jag visste om det var en flicka eller pojke?
August var bestämd från början om att han absolut inte ville veta bebis kön. Han ville att det skulle bli en överraskning och han tyckte inte det kändes naturligt att ta reda på det. Han var faktiskt överraskande bestämd. Först tyckte jag att han var jobbig, alla som inte håller med mig har ju fel (hehe). Ju mer jag började tänka på det desto mer kändes hans inställning rätt, jag vill nog inte heller veta.
När jag började tänka ännu mer på det så blev jag arg på mig själv eftersom könet faktiskt inte alls säger något om vem hen är. Jag tycker att barnet faktiskt förtjänar att vara könlöst innan det är fött. Finns gott om tid sen för barnet att bli behandlad efter sin könstillhörighet, typ hela livet. Jag blev även rädd för att jag skulle börja göra inköp baserade på könet. Det är inte fel med flickbebisar i klänningar eller pojkbebisar med bilmönstrade kläder. Men jag vill ändå inte bli påverkad innan barnet är fött. Jag vill köpa fina och bra saker i, framförallt, bra kvalitet som är säkert för barnet.
Förutom själva genusperspektivet börjar jag mer och mer att tycka om överraskningsmomentet vid förlossningen. Att krysta ut (wäää, ska jag verkligen göra det? Stackars fiffi) vårt lilla knyte kanske blir lättare om jag vet att en överraskning väntar? Dessutom är själva väntandet tvärtemot min personlighet, jag vill veta allt NU, NU, NU. Är kontrollfreak ute i fingerspetsarna och informationsknarkare. Jag tänker att det är nyttigt och utvecklande för mig att vänta.
En annan aspekt är att rutinultraljudet INTE är till för att checka könstillhörighet. Det är till för att undersöka om bebisen är frisk och mår bra därinne. En sköterska har till och med rätt att neka dig att få reda på vilket kön bebis har.

Alla gör naturligtvis precis hur dom vill och ingenting är fel, men så här resonerar vi :)
Vi är tacksamma över att överhuvudtaget få förmånen att bli gravida,  otroligt tacksamma om vi lyckas gå hela graviditeten och om vi dessutom föder en frisk och stark unge är det ett mirakel <3 Detta oavsett om det är en pojke, flicka eller hermafrodit!

Who are you, Orpon?

Kallelse till RUL <3

Äntligen har kallelsen till rutinultraljudet kommit! Som jag har väntat! Det känns verkligen som en milstolpe. Jag kommer att vara i vecka 19+6, alltså en dag innan vecka 20 och därmed halvtid :)
Det blir alltså den 18 september klockan 13 på SÖS. Vi gjorde även vårt KUB ultraljud på SÖS och var supernöjda med personal, bemötande, teknisk utrustning, information och allt man nu vill ha. Så vi längtar tillbaka!
Alla säger att just rutinultraljudet är sååå kul. Att det är en färdig bebis och att man verkligen ser ordentligt. Hoppas på att kunna filma lite, det är ju det rörliga som är så coolt!
Vid detta ultraljud kan man även se vilket kön bebis har. Jag kommer att skriva mer om hur vi tänker göra där och varför.
Ännu ett datum att se fram emot <

Sorry för tystnad

Har varit bortrest med jobbet!

Beställde in hamburgaren på bilden. Varfööör? Får alltid för mig att det ska bli en härlig upplevelse. Det blir det inte. Åt bara köttet, majskolven och salladen. Jag måste lära mig att fett och starkt går fetbort nu under graviditeten. Jag mår illa på en gång om jag äter det. Mat som funkar nu är typisk barnmat som inte smakar något typ som stuvade makaroner med falukorv, köttbullar och potatismos samt olika typer av sallader med mild dressing. Kom ihåg det nu!
Jobbresan var annars sådär pga mitt mående. Illamåendet var under kontroll 90% av tiden men hela första dagen hade jag migränliknande huvudvärk från morgon tills jag gick och la mig. Det som dock varit ännu värre är min smärta i svanskota/ländrygg/rumpa som nu är brutal. Jag har känt av den enda sedan i somras men de sista veckorna har den blivit värre. Jag kan knappt sitta, att stå gör ont och ligga kan jag bara göra på sidan. Ska ringa min barnmorska imorgon och fråga vad jag ska göra!!! Står inte ut. Med hjälp av henne kanske jag kan förebygga så det åtminstone inte blir värre?

Ja, magen växer i alla fall så det knakar… Hur ska detta sluta? Det är liksom uppenbart för alla som ser mig att jag är gravid… Och imorgon går vi in i vecka 17! Wiii!

Viktuppgång och graviditet

Jag läste nyss Cissi Wallins blogginlägg om att ”kropphetsen har nått livmodern”: http://blogg.alltommat.se/cissiwallin/2014/08/25/hur-mycket-jag-gatt-upp-i-vikt/

Jag tycker att det är helt vedervärdigt! Att kvinnors kroppar inte ens kan få vara ifred när de är gravida. Varför ska vi alltid behöva värderas utifrån vad vi väger och hur vi ser ut? Jag hade väl en tro, naivt nog, om att gravida kvinnor var fredade mot samhällets rådande kroppsfixering. Men det är klart att jag har fel. Kvinnors kroppar är aldrig fredade.
Jag har gravida kollegor och jag har vid flera tillfällen hört personer kommentera deras kroppar. Det kan handla om ”hej tjockis!”, ”vad rund och go du är” till konkreta frågor om ”hur mycket har du gått upp i vikt?”. Varför är det ok att fråga?
Jag är faktiskt lite orolig för hur jag kommer må av den uppmärksamheten. Jag är en person som verkligen, verkligen inte vill att människor ska kommentera min kropp och det förändras inte bara för att jag är gravid. Jag tyckte att det var väldigt jobbigt med den uppmärksamheten jag fick när jag gick ner i vikt, tyckte att det var så jobbigt med alla frågor om vilken diet jag följt, hur mycket jag gått ner och annat. Ville bara att de skulle låta mig vara. Jag kan inte ens föreställa mig uppmärksamheten om att jag går upp i vikt!
För en person som kämpat mot övervikt hela livet så kan jag ju inte sticka under stolen att det ÄR jobbigt att gå upp i vikt även om jag vet att det ”är för en god sak”. Jag har svårt att se mig i spegeln och kan drabbas av lite ångestkänslor när jag märker att mina kläder inte går på längre. Men jag resonerar som så att jag inte kan göra något åt saken, jag lever så bra jag bara kan och lyssnar på kroppen. Jag äter en normal kost, jag rör på mig och jag går INTE på någon diet. Är det kolhydrater jag är sugen på, då kanske min kropp vill ha det. Är jag sugen på mjölk, ja då kanske min kropp behöver kalcium just då. Är jag sugen på blodpudding behöver jag järn osv. Ni fattar. Men jag kan inte ta den bördan, att jag ska vara ”fit” och inte gå upp i vikt. Att vara gravid innebär så många andra orosmoment och rädslor för att inte räcka till, jag kan inte ha kroppsfixeringen på mina axlar också. 
Självklart är det inte bra att gå upp för mycket i vikt under en graviditet, alla barnmorskor och informationssidor uppmuntrar till bra kost och motion, man ska inte ”äta för två” osv. Det är alla gravida kvinnor medvetna om, men det är för vår egen skulle (och fostrets såklart), ingen vill bli så tung att man inte kan röra sig och vagga fram som en anka. Men det händer att det blir så i alla fall. En sak jag hittills märkt med graviditeten är att inget blivit som jag tänkt mig. Jag trodde att jag skulle kunna kontrollera mitt mående på ett helt annat sätt. Men det går inte! Det är hormonerna som tagit över min kropp och de rider mig, jag hänger bara på. 
Mitt mål är att vara en stark och frisk gravid kvinna ändå tills förlossningen, viktuppgång är verkligen sekundärt. Men det här är ju inget jag kan garantera, saker händer på vägen. Jag kanske får foglossning och blir rullstolsburen under sista tiden? Jag kanske får en vattensamling i kroppen som gör att jag knappt kan röra mig? Jag vet inte.

Så kan inte vi kvinnor bara låta bli kroppsfixeringen under de här nio månaderna och fokusera på att baka en unge istället?  Det är ju något fantastiskt vi gör med våra kroppar. Vi skapar ett nytt liv, en liten människa. 

JAG MÅR BRA!

Nu vågar jag äntligen säga det: jag mår bra!
I ungefär fyra dagar nu har jag haft illamåendet under kontroll och tröttheten har verkligen minskat. Det har ju hänt förut att jag mått bra i någon dag för att sedan må dåligt igen, men nu känns det (hoppas, hoppas) som att det håller i sig! Alltså, ni kan inte fatta hur bra det känns. Är liksom hög på livet just nu, sprudlande energi och känner mig FRISK. Det är verkligen som att jag återhämtat mig från en 3 månaders lång sjukdom. Jag har haft en jättebra helg där jag faktiskt orkat göra saker, jag har haft god aptit (tyvärr snaskat en hel del, men ändå ett tecken på att jag mår bra) och varit på strålande humör. Imorse cyklade jag till jobbet och mådde inte ens illa när jag ansträngde mig och blev andfådd. Jag känner mig som en ny människa.
Jag har känt mig laddad hela dagen och tagit tag i en massa projekt med glatt humör! Graviditeten känns kul, livet känns härligt och det känns som att allt kommer att lösa sig till det bästa. Låter jag nyfrälst? Må så vara!
Det kunde inte komma mer lägligt då jag ska resa bort med jobbet över en natt med långa arbetsdagar, tågresa (=risk för heavy illamående) och middagar. Dessutom ska jag i helgen bila ner till Småland för ett bröllop med övernattning och jag vill såklart inte må dåligt då, har verkligen sett fram emot bröllopet. Dessutom firar jag och August ettårig bröllopsdag på söndag,
Mycket den här veckan! Låt mitt fantastiska mående fortsätta!

Vakna ensam

Inatt sov jag alltså själv. Sen jag och August träffade varandra för sex år sedan är det väldigt få nätter vi sovit ifrån varandra. Saknar honom när han inte är här.
Jag hade kul igår! Var på god middag med världens bästa sällskap och hade så kul! Det serverades massa god mat, bland annat kräftor så nu är det gjort i år också :) Det serverades även massa alkohol som jag inte fick smaka :( Det ser ju så gott ut när andra snapsar även om jag vet att det inte är det!

Världens bästa tjejer!
Vid halv ett skulle gänget på klubb men då tackade jag för mig och cyklade hem. FRÖS inatt. Brrr… Hösten är verkligen här!
Idag ska jag bruncha med min kusin som är här från Göteborg :) Jättekul!!! Jag skulle ha bott hos henne några dagar i somras och vi skulle hänga på Liseberg tillsammans. Men vad hände? Jo, blev på tjocken och ”sjuk”. Sånt som händer!

Jag laddar upp för brunchen med frulle och nyhetsmorgon!

Välkommen lördag

August åkte bort igår istället för att våra vänner skulle komma hit. Jag har ju ont i halsen och är dessutom så fruktansvärt trött på fredagskvällar. Jag veeeet, jag är världens torraste person just nu, asocial as hell.
Jag försökte verkligen att hålla mig vaken och jag lyckades väl till typ 23 hehe. Det var lite dystert att vara hemma själv igår, jag borde göra något vettigare av min tid än att kolla på skräp-tv. Det ger mig ju ingenting!
Måste verkligen komma igång med läsandet. Vanligtvis slukar jag många, många böcker under semestern men jag mådde ju så dåligt i somras. Jag försökte läsa men jag kunde inte koncentrera mig alls.
Ikväll ska jag på middag hos en kompis på Östermalm, det har varit bestämt länge så det blir skoj. August ska åka ut till en kompis landställe för kräftskiva så jag blir ensam här inatt :(
Just nu är klockan 8 och jag har redan varit vaken i en timme. Njuter av en kopp kaffe och funderar på om jag ska ge mig ut på en powerwalk. Det ser höstigt och mysigt ut, med en bra podcast i öronen skulle det kunna bli riktigt mysigt. But first – more coffee!

Stod framför spegeln och försökte dra in magen så mycket det går. Hah! Där ser man! Där ligger hen. Lilla bebis.

Ont i halsen :(

Blä och wä!
Det liksom bränner i halsen. Vill inte bli sjuk nu! Men det är ju fredag så jag har ju två dagar på mig att bli bättre.
Just nu står August och lagar mat till oss medan jag kikar på Cops. Amerikanska poliser verkar så hårdhänta?
Idag blir det mat jag verkligen gillar: sallad, minikeso och fläskkotlett. Konstig kombo? Kanske! Men nu under graviditeten är jag väldigt, väldigt kräsen. Det är många rätter jag absolut inte vill äta. Varmt och kryddigt går bort. Indisk mat är typ det värsta jag kan tänka mig just nu. Och lök äter jag inte heller helst. Tvärtemot mitt vanliga jag.
Fredagsmyset blir chips med dip OCH godis :) Vi får antagligen främmande, så det är därför… Ska skriva ett inlägg om kost och graviditet snart tänkte jag. Har märkt att fölk resonerar lite olika kring huruvida man ska ”passa på att snaska” och ”äta för två”.

Gravid vecka 16

Idag går vi alltså in i vecka 16 redan. Tiden går fort!

Text från 1177.se: Fostret är cirka 16 centimeter långt och väger runt 150 gram. Benen i kroppen blir allt hårdare och nervsystemet fungerar. Det syns vid en ultraljudsundersökning genom att fostret rör sig med samordnade rörelser. Det har gott om plats att röra sig i magen.

Fostret kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ganska dämpad, ungefär som när man ligger i badet med öronen under vattnet. Fostret hör hela tiden ljud från ditt hjärta och dina tarmar. Kanske är det vanan vid ljud som kan förklara att vissa barn tycks sova bättre i rum som inte är helt tysta.

Det står så olika angående fostrets längd i alla appar och på informationssidor. Enligt sköterskan som gjorde vårt ultraljud i vecka 13 var fostret redan då 12 cm från topp till tå. Eller är det så att vi har en jättebebis på gång? Huh hoppas inte…

Den här veckan har verkligen magen börjat växa och jag inser mer och mer att det inte bara är gaser, det är liksom hårt och spänt i magen även om jag ligger ner. Jag kan nästan acceptera att det faktiskt är en växande livmoder med ett litet foster i, även om det känns väldigt abstrakt fortfarande.
I vissa kläder går inte magen att dölja, men med en skjorta eller stickad kofta ser man inte min spända mage. Mitt humör har gått från att vara väldigt glatt och kärleksfullt (v 6-15) till att vara lite arg, ledsen och ångestladdad. Jag tror att det är för att jag är piggare och inser allt jag måste ta tag i (bostad, inköp osv) plus den stora livsförändringen som ligger framför oss. När jag mått så dåligt och varit så trött har jag liksom inte haft tid för att tänka ångesttankar, allt har handlat om att överleva dagen :)

Men det är ju även den här veckan jag börjat känna mig lite mer som mig själv. Jag har orkat träna, kommer tidigare till jobbet, presterar bättre och känner mig mer ”normal”. Medicineringen mot illamående har de senaste två dagarna fungerat bra och jag har sluppit de värsta skoven. Jag vågar nog tro att det bara kommer att bli bättre och bättre nu!

Här ser man en växande mage på jobbets toalett från imorse. Tredje försöket till mag-selfie. Första försöket i hissen kom VD:n in (abort misssion!) och vid andra försöket kom en kollega in och undrade vad jag höll på med framför helkroppspegeln. Så det blev till slut toalettens sunkiga spegel. Bättre än inget!

Jag skulle vilja dokumentera magens växande lit mer, men vi har verkligen ingen bra fotoplats hemma (typ framför vit vägg) och dessutom känner jag mig så fet och fugly.

 

Gravidyoga – check!

Jaha då har jag gjort det. Gått kurs. Gravidtränat. Gravidyoga för första gången. Mitt första intryck är väl ett ”njaas…” om jag ska vara ärlig. Jag tyckte det var segt. 1,5 timme blunda och stretcha. Gav det något för kroppen? Svårt att avgöra, det är verkligen inte så jag brukar träna. Jag kan tänka mig att det är bra för att just stretcha, öka blodgenomströmningen och behålla någon slags smidighet. Men jag önskar att det var mer TRÄNING. Fysiskt liksom. Men det var väldigt väldigt mysigt och jag ser fram emot nästa gång. Jag promenerade dit och hem, totalt över en timmes promenad så jag får väl se det som min träning :) Skönt att göra något, att ha en fast aktivitet i veckan. Dessutom fick jag en bok om gravidyoga som jag ska bläddra i. Jag kan ju göra övningar i ett högre tempo hemma.
Hoppas det finns något som lindrar min onda svank och min onda svanskota. Vill inte ens tänka på om det är sån där foglossning på g. Redan. Vi låtsas inte om det…
Gravidyoga som träningsform får ++
Men som kul aktivitet ++++

Höstfeeling

Jag välkomnar hösten!
Tråkigt på många sätt när sommaren tar slut såklart men det är ju skönare att må illa när det är lite svalare vill jag lova. Hösten känns dessutom alltid som en början på något nytt. Och den känslan stämmer ju definitivt för denna höst… Det kommer ju hända spännande saker hela hösten tills vi förhoppningsvis får vår lilla present i februari.
Det jag alltid älskat med hösten är att helt plötsligt få klä på mig ordentligt, använda halsduk och stövlar, kanske köpa en ny höstkappa. Idag bestämde jag mig för att det var höst och klädde mig därefter. Det är blött och lite kyligt ute idag så för en gångs skulle klädde jag mig faktiskt efter vädret :)
Jag gjorde en mini-inventering av mina kläder igår och det ser faktiskt mycket bra ut gällande gravidkläder tror jag. Jag har väldigt många långa koftor som kommer att komma väl till användning. Kanske investerar i några gravidlinnen, men annars tror jag att mitt är på det torra.Hur klädde ni er när ni var gravida? Köpte ni mycket nytt?

Höstklädsel och dåligt ljus. 

Jennifers bajsmüsli

GRAVIDA och andra med lite ”tarmproblem” – hör hit!

Jennifers bajsmüsli utvecklades av mig då ett av alla glamorösa symptom på graviditet är hård mage. Jag måste äta en skål med müsli på morgonen, annars blir det inte kul vill jag lova. Receptet är ganska likt min vanliga müsli med skillnaden att jag tillåter honung och lite tillägg för att få fart på de tröga gravidtarmarna. Maten passerar långsammare i tarmarna hos en gravid kvinna och alla sexiga gaser gör att man kan känna sig väldigt uppblåst. 

Jennifers bajsmüsli är enkel att göra. Jag brukar göra en jätteladdning så det räcker i flera veckor, förutom att müslin är nyttigare än köpesmüsli så är den även billigare. Win-Win. Jag skriver inte ut måtten på ingredienserna för allt handlar om tycke och smak! Du kan ha lite eller mycket av allt! Det blir alltid bra!

Innehåll innan rostning:
Dinkelflingor
Rågflingor
Hackade Hasselnötter
Hackad sötmandel
Hackade valnötter
Riven kokos
Kanel
Kardemumma
Vatten
Flytande honung

Innehåll efter rostning:
300 g Pumpakärnor
Generöst med Linfrön (eller Psylliumfrön, men jag tål dem inte riktigt… Bra för magen i alla fall)50 g Valnötter hackade
Generöst med Torkade aprikoser som du kan skiva i mindre bitar, typ russinstorlek

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader.
Blanda ihop alla ingredienser från ”innehåll innan rosning” – häll över müslin i djup långpanna . Häll över lite vatten och honung,  rör om tills müslin är lite fuktig och kladdig (det ska inte vara för mycket vätska). Ställ in i ugnen sammanlagt ca 20 minuter, men se till att ta ut den och rör om då och då, ungefär var 5:e minut. När müslin har en lite mörkare ”rostad” ton och inte är fuktig längre är den klar. Om den blir svart ska du sänka värmen, du får helt enkelt känna efter själv :) När müslin är färdigrostad och sval lägger du i ingredienserna från ”innehåll efter rostning” och rör om.
Avnjut med kall mjölk, yoghurt eller filmjölk. Mumma!

Så här sitter jag på morgonen i skräddarställning och snaskar. Och hoppas på att få bajja under dagen. Jennifer <3 bajs.

Cykelpremiär för lilla bönan

Igår hade jag och kollegan gympingpass nere i gymmet. Nästa gång kör jag lite mer styrka med vikter! Vill vara stark! Efter gympingen plockade jag upp August hemma och åkte hem till Fia och Sara för att träffa lilla 4-veckors Nico. Han tyckte INTE om mig och August, det var helt klart :) Varje gång vi höll honom blev han helt förstörd och typ hyperventilerade flera minuter efter att han blivit ”räddad” av någon av sina mammor. Stackars pöjk. Hoppas han kommit över det idag och att han inte är traumatiserad för livet!
Det är märkligt hur samtalsämnena förändrats det senaste året. Det handlar bara om barn och graviditet, det känns inte alls tråkig faktiskt, bara spännande och kul. Jag älskar att höra om just förlossningar, alla är så olika.  Jag vet ju inte själv hur jag vill ha det än, men jag har fått för mig att jag vill ha ett badkar involverat i alla fall. Vi får se…På bilden nedan se ni August och Nico några sekunder innan lilla Nico bröt ihop.
Jag har alltså cyklat mina 8 kilometer till jobbet idag! Cykelpremiär för lilla bönan i magen! Att cykla till jobbet har inte varit aktuellt tidigare under graviditeten, men nu kände jag att det var dags. Jag bestämde mig innan för att jag skulle hoppa av cykeln och gå i alla branta backar. Och det gjorde jag. Mitt problem är nämligen att jag jämt drabba av min tävlingsinstinkt och tar ut mig så mycket som möjligt. Det funkar inte alls nu, om jag blir för andfådd så mår jag jätteilla. Men allt gick bra och det var så skönt att cykla! Känner mig pigg och fräsch vilket inte hänt sedan i våras.  Så nu blir det cykling i alla fall två gånger i veckan samt styrketräning/gymping en gång i veckan och gravidyoga en gång i veckan. Se där, det kan vara kul att röra på sig trots graviditet!Cykelhjälmen som heter något så coolt som LAZER. Fattar ni? Typ Gladiatornamn! Kanske bör vi döpa lilla bönan till det?

 

Två ärliga blogginlägg om graviditet

Ibland är det så skönt när någon sätter ord på vad man känner. Snubblade över infon om att damerna jag länkar till nedan är gravida i ungefär samma vecka som mig. De mår, precis som jag, väldigt dåligt av sitt gravidillamående och vi äter samma mediciner. Ibland känner jag mig så ensam med det här, det är svårt för folk att förstå hur det känns att vara mitt i det här och nu. Även om jag skrattar, sitter med på en middag eller tittar på TV och verkar oberörd så finns det ALLTID där i bakgrunden. Kväljningarna, den dåliga smaken och illamåendet.
Att uppleva en, än så länge, 9 veckor lång vinterkräksjuka skulle väl göra vem som helst psykiskt labil? Och nej, det har inte blivit bättre och är inte slut än! Det är som att man inte får klaga som gravid. Att må dåligt under graviditeten är NATURLIGT och en kvinnas lott. Och hon får inte klaga, hon måste jobba som vanligt och hon förväntas vara med på alla möjliga fritidsaktiviteter. Allt är inte rosa skimmer och hör jag en gång till att det är ”ett positivt illamående” går jag sönder. Att må illa dygnet runt är aldrig positivt.

Kitty Jutbring: http://blogg.mama.nu/kittyjutbring/2014/08/10/gravida-kvinnor-ar-sa-vackra/

Cissi Wallin: http://blogg.alltommat.se/cissiwallin/2014/08/09/den-bittra-sanningen/

(Här vill jag hela tiden avsluta med att skriva saker som att jag ÄR lycklig över att vi ska få barn, att jag ser fram emot att bli mamma, att allt inte är negativt osv osv. Men det hoppas jag alla fattar ändå? Det handlar absolut inte om det. Hen är mer än välkommen och är väldigt efterlängtad.)

Dålig morgon men man ska vara positiv ju

God morgon god morgon!
Kändes som en riktigt bra morgon när jag vaknade. Sol och frost är en härlig kombination. Det luktar liksom friskt och höst. Men på väg till jobbet vände det. Jag vet att det inte är helt ok att pendla med bil varje dag till jobbet i Stockholm, vi har för bra kollektivtrafik. Vanligtvis cyklar jag ju på somrarna, men som ni vet har denna sommar varit lite annorlunda. Så jag kör bil varje dag. Och idag var alltså tunneln jag brukar åka i STÄNGD och omvägen jag åkte var helt full med olika vägarbeten och köer. Vanligtvis tar det väl 10-15 minuter att köra, men idag tog det säkert 45 minuter. Vet inte om ni haft gravidillamående eller typ magsjuka i bil som åker 5km/h någon gång? Kan inte rekommendera det i alla fall. Man får klaustrofobi.
Men jag överlevde i alla fall! Och idag är jag fullt medicinerad mot illamående så jag hoppas på en ok dag. Dagarna är inte ok med konstant illamående. 

Det gäller att SE glad ut i alla fall. Som sån där skratt-terapi, låtsas man tillräckligt länge så blir man kanske till slut glad?
Vet ni förresten att jag inte använt mascara sedan… typ Maj? Har inte orkat köpa ny och orkar inte direkt sminka mig i alla fall. Nu ska jag ju på bröllop om två veckor så det kanske är dags för ett inköp. #intresseklubbenantecknar
Positiva saker som händer idag:

• Ska utföra jymping med bästa kollegan efter jobbet
• Ska träffa Fia och lilla 4-veckors Nico ikväll
• Ska se första avsnittet av Paradise hotel på iPaden när jag kommer hem

Livet är inte så dumt trots allt! Häj!

Tidiga tecken på graviditet och själva plussandet

I efterhand så visste jag att det var något fuffens med kroppen riktigt tidigt.
Jag och August var på resa till Budapest och jag kände mig helt enkelt lite annorlunda. Förutom att jag inte kände mig världsbäst på att hantera alkohol (började vingla efter EN drink) hade jag en obehaglig hjärtklappning om kvällarna. Jag blev riktigt orolig för att jag fått tillbaka min panikångest som jag hade 2004/2005. Innan jag skulle somna på hotellet nästan varje natt rusade hjärtat och jag kunde inte somna. Dessutom kände jag smärtande hugg i nedre delen av magen när jag reste mig för snabbt, hostade eller gjorde någon annan plötslig rörelse. Jag ignorerade dock detta eftersom jag inte trodde att vi kunde få barn på ”naturlig” väg pga min pcos. Under den här veckan fick jag dessutom väldigt ont i mina bröst på ett märkligt sätt. Det var ju inte dags för mensen förrän om två veckor och den här smärtan satt på sidan av brösten och upp i armhålorna. När vi kom hem från Budapest började jag dessutom stinka svett, haha. Jag är inte en person som normalt luktar armsvett så jag blev väldigt överraskad över min nya och obehagliga kroppsodör. Det spelade ingen roll om jag använde deo eller vilket typ av plagg jag hade på mig, jag luktade riktigt fränt.
Även om jag ignorerade alla symtom och tecken så fanns en tanke om att jag kanske kunde vara gravid. Jag vet att jag googlade ”hjärtklappning gravid”, ”ömma bröst gravid” och liknande. Jag hade dock trott att jag varit gravid massa gånger innan och blivit besviken när det inte funkade så jag bestämde mig för att den här gången ska jag inte hålla på och testa mig. Jag ville inte känna mig sådär värdelös som man kan göra när man har pcos och ingen ägglossning. Därför väntade jag.
Men jag förde en slag journal över hur jag mådde och alla symtom så att jag skulle komma ihåg det nästa gång jag trodde att jag var gravid. Graviditetstecken och PMS kan ju vara extremt lika varandra. När jag läser mina anteckningar är det dessa tecken som är återkommande:

• Trött
• Mensvärk
• Ömma bröst
• Svårt att sova
• Hjärtklappning
• Yr
• Somnade plötsligt mitt på dagen
• Ilningar i brösten, som små elektriska stötar

Det var måndagen den 16 juni, 7 dagar efter jag skulle haft mens, som jag verkligen VISSTE att jag var gravid. Jag vaknade nämligen på natten innan och hade sån fruktansvärd ”mensvärk”, var tvungen att be August värma vetekudde och ta en alvedon. Dessutom hade jag haft en konstig smak i munnen hela dagen. Helt plötsligt var det som att alla pusselbitar passade ihop, det gick inte att ignorera längre. Jag sa till August ”jag tror att jag är gravid” och vi köpte ett sånt där dyrt, lite finare och digitalt test med veckoindikator.
Tisdagen den 17 juni vaknade jag nervös 05.30 och bestämde mig för att testa. Kissade på stickan och lät den ligga på handfatet, det tog bara några sekunder tills displayen visade ”gravid”. Jag gick direkt och väckte August. Vi satt båda två helt tysta som i chock och sedan visade displayen ”3+” vilket betydde att jag minst var i vecka 5. Efter uträkning var jag till och med i vecka 6! Vi blev såklart superglada båda två men satt mest och upprepade ”kan inte vara sant”, ”wow” och liknande. En overklighetskänsla utan dess like som nog fortfarande håller i sig. Att en del av honom och en del av mig skapar en ny individ, en liten människa. Det är för stort för våra små hjärnor att förstå.

Graviditetstestet. Var tvungen att ta kort på det och låta det ligga framme länge för att jag skulle förstå.

Det här är samma dag som testet tagits. Jag var så fruktansvärt trött eftersom jag haft problem med sömnen i några veckor. Trött, chockad och lycklig <3

Klädproblem och kroppsuppfattning

Vi fortsätter på klädspåret lite. Jag har alltid tyckt att det varit så löjligt med gravida som tjatar om att de känner sig så feta och fula. Jag har alltid tänkt att de fattar väl att de är gravida? Att det är naturligt att gå upp i vikt och att utseendet förändras? Dessutom har jag aldrig sett det de sett.
Men nu är jag ju här själv och har drabbats av samma tankar om mitt utseende. Jag som haft problem med vikten hela mitt liv har väldigt svårt att acceptera ”den nya kroppsformen”. Jag har svårt att förstå varför jag inte får på mig mina kläder. August måste påminna mig om att jag är gravid och att det är naturligt. Kanske är det här ett övergående problem? Jag tänker att när magen blir hård och rund kanske jag förstår?
Just nu känner jag mig bara fet och sladdrig. Mina lovehandles är gigantiska, min mage är lös och uppblåst, mina bröst är GIGANTISKA. Ingenting passar.
Vi ska på bröllop om två veckor och jag vill såklart känna mig fin så jag tänkte unna mig en ny klänning. Det var verkligen vidrigt att prova klänningar i omklädningsrummets skoningslösa belysning. Och allt satt tajt oh var obekvämt. Till slut fick jag köpa mig en klänning i LARGE. Vill inte ha large.
Hursomhelst hoppas jag att detta blir bättre, jag vill inte var en sån där tjej. Jag vill kunna omfamna det nya lilla livet som växer inuti mig och se min ökande storlek som något positivt. För det är det ju såklart.
Men jag tror att många som haft problem med vikten har svårt att acceptera en viktuppgång vad det än beror på. Många hjärnspöken kommer tillbaka och det är svårt att känn sig fin. Någon som känner igen sig? När kommer lystern? När kommer jag känna mig som ”världens vackraste kvinna”?

Update

Hängslen sög! Knäppte bara upp sig själva hela tiden. Klart slut.

Mammabrallor

Inga vanliga byxor eller kjolar funkar längre. Det är framförallt obehagligt med allt som ger ett tryck över magen. I fredags hade jag strumpbyxor och tajt kjol och jag led hela dagen. Går inte att beskriva känslan.
Jag har köpt två par mammabyxor på HM:s rea, de kostade 75kr styck – värt! Men de byxorna jag har idag är nog anpassade för större magar. På mig halkar dom ner hela tiden. Men de är sååååå sköna! Hur löser man detta då? Augusts hängslen tillhörande hans frack såklart! Ska ha en skjorta eller nåt över.

Nu är jag redo för att cykla hem till kompis och äta lunch. Behövs efter att jag kräktes upp det jag fått i mig idag i duschen. Glamorös början på dagen. Sen tänkte jag cykla till Skanstull och kika på gravidstrumpbyxor och tajts. #spännandeliv

Köpt fel!!!

Jag har en ”mobilplånbok” som numera är trasig. Hittade en supersnygg från Michael Kors som jag snabbt beställde från USA.
Vad hände då? Min gravidhjärna uppfattade inte att den var för iphone 4/4s!!! Och det är världens procedur att skicka tillbaka.
Nån som är intresserad? Betalade 80 dollar och säljer den såklart billigare – kom med bud!

Panik över bostadssituationen

Vi är ju, nu i efterhand, inte de skarpaste knivarna i lådan så att säga… Vi flyttade ju från en stor tvåa till en etta för att spara pengar till att köpa en bostadsrätt. Två månader senare blev vi alltså gravida. Jag tycker verkligen att man ska stå för sina beslut och inte tänka tillbaka varför gjorde vi inte si eller så…?. Här och nu måste vi dock lösa situationen.
Vi bor alltså i en stor etta på 47kvm så det är inte storleken som är problemet. Det är avsaknaden av väggar. Jag vill inte utsätta vår relation för det med spädbarn, att inte kunna gå undan och ge varandra space.
Vi har lagt ut en bytesannons igen och fått väldigt mycket respons men med ett barn på väg är vi väldigt picky med området. Det finns en massa områden i Stockholm där jag inte vill att mitt barn ska växa upp.
Vi har även möjlighet att köpa men vill vänta så länge som möjligt eftersom vi vill hinna spara ihop så mycket som möjligt till insatsen. Men det är så dyyyyrt i Stockholm, det blir fort dyrare och dyrare. I områdena Sickla, Järla sjö och Finnboda hamn kostar en trea över 3,2 miljoner plus hög avgift på runt 5500kr. Alltså är det rimligt? Samtidigt får man ett radhus i tex Tyresö för samma peng minus månadsavgiften. Jag gillar iden med radhus och villor för barn men tyvärr verkar inte August vara inne på samma spår. Kommer ihåg när jag var liten och bodde i hus, det var ju så enkelt för mina föräldrar. Bara att släppa ut mig på gatan. Det var tryggt på något sätt. I områden med bara lägenheter bor ju så mycket fölk, svårt att hålla koll? Eller tänker jag fel?
Hur tänker ni? Hjälp!!!

Radhus i Tyresö med utgångspris på 2,7 miljoner och Lägenhet i Finnboda hamn med utgångspris strax under 3 miljoner. Vart vill lilla bebis bo?

Råkat radera kommentarer :(

WordPress appen ser lite annorlunda ut och jag lyckades klicka på symbolen för att radera istället för svara!!! Sorry! Ni som ser att era kommentarer saknas – skriv igen!

// Feta och trigger happy fingers

Att röra på sig när man är på tjocken

Jag ska skriva ett längre inlägg om hur jag tänker kring träning nu under graviditeten, men tänkte toucha ämnet lite. I graviditetsvecka 7-12 var det inte aktuellt för mig alls, jag mådde så pass dåligt att det inte var värt det. Försökte mig på en lång promenad ute på ön men helt plötsligt började det ringa i öronen och svartna för ögonen. Blodtrycket antagligen. På inskrivningen hos barnmorskan hade jag 95/55 vilket är lågt. Varje gång jag reser mig för snabbt snurrar det till.
Förra veckan bestämde jag mig dock, trots illamående och annat, för att försöka sätta igång med något. Jag mår inte bra av att bara jobba, vila och sova vilket var det enda jag gjorde under flera veckor. Inte läge att träna inför triathlon direkt om vi säger så… Men något ville jag göra! Har en kollega som är gravid i vecka 28 och vi har börjat gravidjympa tillsammans på jobbets gym. Vi släpar in varsin matta i innebandyhallen och gör en massa övningar. Kollegan har tränat yoga länge så övningarna består mycket av andningsteknik och stretching men även lite styrka. Vi kör bara 30 minuter och riktigt försiktigt och skonsamt. Passar mig perfekt!

Förutom illamående och lågt blodtryck har jag myrkrypningar i benen när jag ska somna och då ska tydligen kvällspromenader hjälpa. Sagt och gjort gav jag mig ut på en 8-kilometare igår.

Med podcast i öronen och glatt humör.

Och färgstarka kläder.
Allt var underbart tills…

Jag såg ett oväder närma sig. Med BLIXTAR och åska. Jag har tydligen lite övertro till mig själv och trodde att jag kunde powerwalka mig från molnen. Lagom till när jag var ensam i skogen hann det ikapp mig. Det var jättemörkt i skogen förutom när blixtarna lös upp den. Fy vad rädd jag blev!
Då tänkte jag försöker någon säga mig nåt? men äh, promenaden kändes jättebra, jag sov gott UTAN myrkrypningar och idag är jag så glad över att jag nu uppenbarligen inte är helt handikappad längre. Yey!

Det har varit en minst sagt annorlunda sommar

Då kommer ”det stora avslöjandet” efter att ha hållit på det sedan en tidig morgon den 17 juni . Anledningen till att jag tog en paus med bloggandet i sommar, anledningen till att jag slutade skriva om uppladdningen inför triathlon och anledningen till att jag inte haft något annat att skriva om. Vi ska få barn tillsammans. En blandning av oss växer och gror inuti min mage. Vi ska bli en liten familj.

Det är fortfarande för abstrakt att ta in ordentligt. Jag kan inte förstå att jag bär på ett litet liv, en liten människa med fingrar tår (med naglar till och med!!!) och ett hjärta som slår. Imorse var jag hos barnmorskan och fick höra bebis hjärtljud och då bestämde jag (vi, jag frågade August först såklart) att jag måste få skriva om detta trots att det känns så skört. Jag är så rädd att det ska tas ifrån mig. Jag är nog en orolig typ och därför har jag haft svårt att glädjas åt detta, jag är ju så övertygad om att det kommer gå åt skogen. Jag litar inte på min kropp. Jag litar inte på att min kropp klarar av att skapa ett litet liv, det är alldeles för komplicerat. 
Nu talar dock allt för att det ska gå bra! Vi var på KUB-test i vecka 13 och då fick vi se den lilla grodan. Hen sprattlade som en galning, sög på tummen och for runt. Ska skriva mer om hur det kändes att se bebis senare. Och idag fick jag lyssna på hjärtljuden. Bebis lever alltså även idag och idag går vi in i vecka 15! Vi är alltså inne i den andra trimestern och missfallsrisken är väldigt liten. Här vill en röst inom mig att jag ska skriva: men missfallsrisken finns fortfarande och även om man fött en välskapt bebis så kan den dö i för tidig spädbarnsdöd, men det tänker jag inte skriva hehe.

Vi är så lyckliga över att vi kunde bli gravida tillsammans, något som absolut inte var självklart. Jag kommer att skriva mer om allt såklart och jag kommer att skriva mycket om alla känslor och symtom (hua) som både är positiva och negativa. Först vill jag dock presentera vår lilla avkomma, den första i nya Kling-klanen:

Kick off

Igår var det busy hela dagen. Heldagskonferens och middag på kvällen. Det var tur att både konferens och middag var i Hammarby sjöstad (10 minuters cykling hemifrån), annars hade jag nog dött av trötthet. Det känns verkligen att jobbet är igång igen, ingen rast – ingen ro. Tankarna är fortfarande i semestermode men nu gäller det att prestera… 

August och jag har en väldigt hård sparplan framför oss, vi planerar att (förhoppningsvis) köpa en bostadsrätt redan i höst/vinter. De områden vi är intresserade av är Sickla, Järla sjö, Hammarbyhöjden och Björkhagen. Jag tror dock att de två förstnämnda är de vi kommer att satsa på. Enligt en undersökning bland mäklare är områden åt Nacka-håller ”utvecklingsområden”, alltså områden där bostadsrätterna inom en femårsperiod kommer att bli väldigt mycket dyrare. Det beror främst på att Stockholm växer och att tvärbanan kommer att byggas ut till de områdena. Det är spännande om vi lyckas, men då gäller det att inte konsumera och planera vartenda litet inköp. 

Juste, var ju på återbesök efter min ögonlaseroperation igår också. Jag har uppnått körkortssyn med råge, allt är läkt och ser fint ut, men jag ligger inte på 0 vilket är deras mål. Nästa gång jag ska dit har det gått ett år sedan operationen och då hoppas jag att jag uppnått den perfekta synen. Det kan ju ta ett år för ögonen att läka. Men jag tycker mig se perfekt ändå, det går ju inte att jämföra med hur det var innan! Känslan av att inte behöva ha glasögon är obeskrivlig, jag känner mig fri. Livskvaliteten har ökat markant. Jag skulle verkligen rekommendera alla att operera sina ögon om de har möjlighet.

Glasögon – bye bye!

Underbar morgon

Nu är ju vädret så perfekt det kan bli! Det är sol, men ändå svalt. Det är det här jag längtat efter! Fick till och med lust att cykla till jobbet imorse. Ok, jag gjorde det inte, men lustan fanns! Om jag ska cykla vill jag gärna förbereda det dagen innan med packning och ombyte så det är klart när jag vaknar. Viktigt med morgonrutiner vet ni! Imorgon ska jag dock cykla eftersom jag ska på konferens i Hammarby sjöstad vilket är nästgårds, blir alltså en tuff cykeltur på typ några hundra meter hehe… Imorgon ska jag även på återbesök efter min ögonlaseroperation jag gjorde i april. Jag hoppas och tror att allt ser bra ut, jag ser ju skarpt som fasiken! Det enda jag tycker mig ha problem med är att köra i mörker. Tycker inte om att köra på obelyst motorväg till exempel, får för mig att jag inte ser vägen trots helljus eller om andra bilar kör framför. Men det kan även bero på att själva mörkret och hastigheten tillsammans gör mig (nervig bilförare) osäker.

Nu kickar vi igång den här dagen med två koppar superstark kaffe! Häj!

PS! Trist att Robin Williams är död. DS.

1 mils promenad och bebisgos

Går inte att klaga på gårdagen. Vaknade vid 10 (typ rekord), tog en mils promenad runt Södermalm och ner till Hammarby sjöstad, träffade lilla Alma och gick sen hem och åt en hamburgermeny. Bra söndag helt enkelt.
Jag har funderat på det här med semester, varför tar jag alltid bara tre veckor? Jag skulle behöva fem i rad för att verkligen vila ut tror jag. Men jag snålar alltid och sparar ”om jag behöver sen”. Det är ju bra att ha till julen och om det dyker upp några måsten som flytt eller liknande, men ändå! Nästa år kanske…

Så här snygga var jag och Alma under fikat igår.

Vaknade 10!

Yes! Idag är en bra dag. Vi var på Augusts brors 30-årsfest igår. Det var lugnt och vi kom hem vid halv ett. Var såååå trött och la mig på en gång och vaknade vid 10 idag. TIO. Nöjd!
Har haft massa problem med sömnen den här veckan och blir överlycklig när den funkar :) Inte kul att vara zombie.
Det var poolparty igår i Augusts föräldrars hus. Deras hus och deras pool alltså – drömmen!

Nästa gång jag har nåt att fira blir det hos dom ;)

Idag ska jag och min man gå en lång promenad och äta yoghurtglass. Vi tar dagen som den kommer… Inga måsten!

Sommaren i gigantiska bilder

Men! Vad har hänt med WordPress? vilka jättebilder det blir… Jaja, orka Mallorca med att fixa. Det får bli så här :)

Sommaren har ju inte bara varit händelsefattig, det har bland annat fötts två bebisar i min närhet! Lilla Nico och lilla Alice kom till världen med 1 dag emellan. Till och med på samma sjukhus. Här har jag fått sno lilla Nico som kom till världen på en dag med 30+ grader. Det var VARMT på patienthotellet. Nico verkade dock nöjd och var sååå söt. Perfekt.

Jag köpte mig nya solisar och tyckte att jag var het som tusan. Selfie på den!

Våra släktingar från Tyskland var på besök under en vecka i juli. Det var väldigt roligt att träffa dem och de lyckades ju pricka in VM-finalen i fotboll också. Och vilka vann? Ja, Deutschland såklart. What else? Det blev ett jäkla drag måste jag säga. Vi satt i deras hotellobby och var helt ”tysklandifierade” i klädsel och målningar. Det var därför de vann // super-supporten.

Jag åt mycket gott. Här avnjuter jag hallonsorbet i hamnen till tonerna av en live-sjungande Linda Bengtzing.

Det bästa med sommaren är att göra paj med röda vinbär. Alltså det finns ju inget godare. Det supersura i vinbären tillsammans med den söta pajdegen och vaniljvispen är magiskt. Synd att det är så sjukt jobbigt att plocka bär bara. Det blir liksom fritt fram för alla äckliga bromsar, flugor och getingar. Bastards.

Tänkte att jag skulle bli brun i år. Min hud tänkte inte detsamma. Istället fick jag soleksem över lår, mage och HÄNDER. Skugga och solskydd 30 blev min bäste vän.

Till lunch fick jag dille på att göra grekiska mackor med feta, soltorkade tomater, paprika, gurka, rödlök, olivolja och oregano. Sååååå gott.

Bästa med tropiska hettan är ju att havet hade en angenäm temperatur på 25 grader och att ett nakendopp vid 22 inte var några konstigheter.

Min lillebror diggade min söta slokhatt.

När värmen blev för mycket var det film på ipad och fläkt som gällde. Inomhus.

Att bli upphämtad av moppekille var ju najs vid 14. Lika najs vid 30.

Bikinitjej.

När man är i Skärgården måste man dricka Seglaröl.

Blev getingstungen. Det sög. Och gjorde ont. Fortfarande kli. Tror jag är lite känslig. Vill gärna undvika ett sånt här på halsen…Svärföräldrarna har världens bästa pool på tomten. Och vad passar då? Kvälls-volleyboll!

Back for good!

Ja, eller nåt…
Lovade ju att höra av mig när semestern var slut och here I am!
Behöver ju inte påpeka hur VARMT och KVAVT det är kanske? Ni vet?
Vårt kontor har vanligtvis AC alá vinterkyla, men inte ens den kan ta udden av hettan. Sitter i linne och fläker ut mig mitt i öppna kontorslandskapet och inte hjälper det. Huden är fuktig och huvudvärken ligger där konstant och jäklas.

Semestern har annars varit superduperjättebra faktiskt. Att vara i skärgården och ligga på en klippa vid havet när det fläktar i 30+ grader är fantastiskt. Att vara i stan lär ju inte ha varit lika fantastiskt dock. Vi har levt ett enkelt och härligt liv och egentligen inte gjort någonting. Det är väl det som är riktig semester?
Jag och August har hängt i vår lilla stuga på mina föräldrars tomt och dagarna har sett ut så här:
09.00 – går upp till storstugan och äter frukost
10.00 – smörjer in våra blekfeta kroppar med alla möjliga solskyddskrämer
10.30 – avgång till stranden längs med vår lilla grusväg
10.45 – lägger våra slöa kroppar på madrasser och handdukar, badar, leker, läser böcker, lyssnar på poddar
13.30 – upp för lunch
15.00 – ner till stranden igen
17.00 – upp till stugan, börja laga mat och äter.
19.00 – ner till stranden IGEN för kvällsdopp och tvätt med saltvattenstvål och saltvattaneshamp00 (=fräscha)
20.00 – lite tv-titt typ ”morden i midsommer”, ”allsång på skansen” eller annan sommar-tv.
22.00 – ner till lillstugan för insomning

Och sen ”måndag hela veckan” alltså samma procedur varje dag i 14 dagar HAHA. NÖJD!

Har massa att berätta! Hej för nu!