Sådärja!

Hyrt ut lägenheten en vecka och checkat in i svärföräldrarnas hus medan de är i London. Kan inte säga mer än det känns som SEMESTER! Inte tur med vädret än men Ebbot (och August) bangar inte poolen för det… och lillebror chillar och är mysigare än någonsin. Och inatt hade August honom hela natten så jag fick sova ända till 04.20 då han behövde ammas (fick flaska målet innan). Sååååå skönt! Har inte varit mycket sömn sista tiden för mig…

Enda molnet på himlen (förutom alla faktiska moln, ni fattar…) är att Ebbot verkar ha det jobbigt. Han är arg och ledsen nästan hela tiden. Inget är bra och han har till och med börjat slå oss, har han aldrig gjort förut. Det har varit de sista tre dagarna… Vi funderar på om det kan vara en sen reaktion på lillebrors ankomst? Det känns jättejobbigt och vi vet inte alls hur vi ska hantera detta. Han kastar saker, skriker och ”jäklas” allmänt. Vi försöker att vara lugna och pedagogiska men det är svårt. Någon som känner igen detta? Hur ska vi agera?

Jag tänker att han kanske hållit mycket inom sig? Han har varit och är SÅ bra med Otto. Inte ett ont ord, inga tjuvnyp. Tar han ut det på oss nu? Hjälp! Han är ju så fin och jag tycker så synd om honom. Han är så liten och det är såklart mycket känslor som är svåra att kontrollera. Men det skitsvårt för oss att inte bli arga och skrika NEEEJ EBBOT 24/7. Blä. Usch. 

Det finaste

Igår var jag ute med några härliga mammor här i Sjöstan och drack några öl. Jag har varit ute utan barn några gånger sedan Otto kom, men då 1,5-2 timmar. Men igår gick jag 19 och kom hem 23. Det var så härligt! Jag kände mig som en riktig människa. Fick ha min kropp ifred, prata med vuxna människor. Blev till och med lite salongsberusad. 

Det är dock nervöst att gå ut och lämna båda barnen med stackars August. Kvällstid är det absolut jobbigast eftersom Otto kan vara orolig och Ebbot behöver läggas. Och så helammar ju jag! Men som tur är tar Otto flaska när det krävs. Och så skickar jag hundra sms till August ”hur går det?”. Och får denna bild skickad till mig:Jag dog nästan av kärlek! Paow rakt i hjärtat! Där ligger dom. Mina perfekta små gossar. Tillsammans! När jag kom hem flera timmar senare så låg de fortfarande så här och jag stod och stirrade på dom i en evighet. Är de mina? Har jag gjort dom? Sedan Otto kom har kärleken till båda mina barn nästan blivit ohanterlig. Den gör nästan ont. 

Och idag känner jag mig bakis.

Sommarlov

Igår checkade Ebbot ut från förskolan och August stämplade ut från jobbet i SJU FUCKING VECKOR!

Just nu låter, och känns, det underbart. Frågan är hur trötta vi kommer vara på varandra sen, hehe. Nej då, jag tror det kommer bli väldigt bra! Igår firade vi genom att vara uppe sent och ha fredagsmys i soffan. Jag fixade en frukttallrik med äppelbitar, mango, hallon och vindruvor. Och så lite choklad förstås. Vi drog ut täckena till soffan, tände ljus och tittade på Madagaskar. Så himla mysigt!!! 

Vi har hyrt ut vår lägenhet några veckor i sommar så vi kommer inte vara hemma så mycket vara sig vi vill eller inte 😊 Vi har några veckor oplanerat men nästa helg flyttar vi till svärföräldrarnas hus i Bålsta (uppvärmd pool och Mälaren nästgårds!) i en vecka. Och så har vi hyrt hus i Skärgården v30. Och så blir det förmodligen Ljusterö med min familj. Och så finns tanken på roadtrip nedåt i landet… vi får se!

Dåligt med bloggandet, jag vet. Men jag orkar helt enkelt inte. Jag gör det ju bara för att det känns kul och gör det inte det så struntar jag ju i det. Men allt är bra! Väldigt bra! Stundtals blir jag såklart vansinnig på barnen men allt är mycket härligare än jag någonsin trott innan. Nu har dessutom Ottos (ja han heter verkligen Otto! Blanketten är inskickad) sömn börjat rycka upp sig. Nu sover han oftast ett pass på natten som är +5 timmar! Det tror jag inte Ebbot gjorde förrän han var 1,5 år. Tack Otto! Han äter oftast bara en gång på natten. Men han har ju också sina sidor såklart. Till exempel ratar han vagnen totalt. Jag bär honom i sele 9-22 varje dag. Typ. Han sover så gott i bärselen och så fort jag lägger ner honom i vagnen, sängen eller någon annanstans så wäääääää skriker han. Suck. Men allt är perioder och faser, jag vet. Jag kommer inte behöva nära en 18-åring i sele. Hoppas jag.

Puss och kram!

Otto

Jag fick till slut min vilja igenom. Ungen heter Otto. Bästa! Är så glad! Han ÄR ju en Otto. Jag ville ju ha det från början men August gillade verkligen inte namnet. Jag kompromissade bort namnet någonstans på vägen för att visa på min goda vilja hehe. Men för någon vecka sedan sa August att han ändå ville testa Otto och sedan sa han att jag fick välja. Taget! 

Nu lovar jag (kanske) att vi inte byter namn igen. Vi har inte skickat blanketten än men jag ska göra det så snart som möjligt. Först då kommer det kännas definitivt. 

Otto Michael Kling.

Tiden bara går…

… och jag skriver ingenting. Skulle ljuga om jag sa att det inte är stressigt med två barn. Men tvåbarnschock? Nja. Det är mer att min hjärna är så mosig av hormoner och sömnbrist att jag inte kan formulera mig. 

Men snabbt, detta har hänt:

  • Jag var ute UTAN bebis och drack några öl igår. Var borta nästan 4 timmar. Härligt!
  • Otis har bytt namn
  • Baby O har redan skrattat och bjussat på fler leenden än Ebbot gjorde under hela bebistiden
  • Ebbot är i någon slags 2-års trots. Skitjobbigt. 
  • E är dock världens finaste storebror som avgudar sin lillebror
  • August har börjat jobba så jag sköter alla hämtningar och lämningar
  • Bebisen har slutat sova nattetid 😭
  • … men är superenkel dagtid
  • Jag är inte alltid en jättebra mamma när jag är trött och stressad
  • Det är skönt att vi har rätt till förskoleplats till syskonet trots föräldraledighet
  • Jag har klippt Ebbot i samma frisyr som Jim Carrey i ”Dum Dummare”
  • Jag har de finaste barnen i världen ❤️