Livet

Jag ser att det är några tappra hjältar som kikar in på bloggen varje dag, så kul!
Livet har ju gått i hundra vilket inneburit att jag känt noll inspiration (och haft noll tid) till att blogga. Kanske att jag kommer igång nu när nya rutiner är igång med jobb (och lång pendling).

Vi har haft det riktigt tufft senaste tiden. Det började i slutet av januari med att Otto blev så pass sjuk att vi blev inlagda i en vecka. Han hade Metapneumvirus, som är ungefär som RS-virus (men värre enligt läkaren), samt efterföljande lunginflammation och han var så himla himla sjuk. Och det var så himla himla jobbigt. Mindre än 2 veckor efter utskrivning blev han sjuk igen. Denna gång RS-virus the one and only. Vi var på akuten med honom tre dagar i rad för inhalationer och medicinering och sen blev han inlagd en vecka igen. Och tre dagar efter att vi blivit utskrivna från sjukhuset blir han sjuk igen, vi åker in akut och det visar sig att han fått dubbelsidig öroninflammation OCH lunginflammation igen. Dock hann de stoppa det värsta med antibiotika så han behövde inte bli inlagd igen.
Och nu sitter jag här 1,5 vecka senare och känner bara… Wäää… Det är som att ha vaknat ur en mardröm och jag känner mig så utmattad. Förmodligen är jag traumatiserad av allt det här, kanske skriver mer om vad som hände och hur jag kände under tiden. Vi blev erbjudna kurator första gången han var inlagd, eftersom det var rätt dramatiskt och jobbigt där ett tag, vi tackade nej. Kanske var dumt.
6 veckors elände med sjukdom, rädsla, sömnlöshet, stress och oro sätter sina spår.

Men så igår fick en person i min närhet besked om att hennes lilla barn lider av en svår, obotlig sjukdom. Och jag träffade hen igår. Och den smärtan som syntes i hela hens väsen var så brutal. Det tog hårt på mig och jag har aldrig känt mig så tacksam över mina barn som nu. Det vi har gått igenom har varit sjukt jobbigt men det löser sig inom tid. Deras problem kommer inte lösa sig, de är livslånga och påverkar alla runt dem.

Inatt var Otto vaken och skrek hela natten, och gjorde morgon vid 3. Det gjorde mig ingenting, jag bara låg och tittade på honom helt fylld av kärlek. Han är min. Och ingen ska ta honom ifrån mig. Och han kommer bli helt frisk.

 

Otto 8 månader

Nu är han alltså 8 månader och tiden har aldrig gått fortare. Jag ska börja jobba i slutet av januari och jag vill inte. Jag vill inte. JAG VILL INTE. Jag vill vara hemma med honom och Ebbot. Jag älskar mina barn så sjukt mycket. Det är säkert en självklarhet för de flesta men jag känner så starkt att sedan Otto kom har kärleken till Ebbot också exploderat. Och jag vill inte jobba heltid och träffa dom 2 timmar om dagen.

Ja, nu skulle detta handla om Otto. Han är såklart världens finaste och numera inte en liten försvarslös grönsak. Stor och perfekt tjock och på allt och alla. Han älskar att dra alla i håret. Tyvärr! Han har nog dragit av en del från mig, och jag har inte så mycket (post graviditet håravfall ni vet). Han vill ha allt som storebror leker med såklart. Blir lite konflikter ibland men Ebbot jobbar på med ”STOPP” istället för att ta till nävarna hehe.

Otto sitter bra, ålar snabbt som en…? Orm?, ställer sig upp mot saker, gör extremt höga röstövningar. Dock är han tandlös fortfarande! Kan vara en liten pigg på väg upp men annars är det bara tandkött. Det är så gulligt, han får gärna vara tandlös ett tag till… Vi var på 8-månaders kontroll nu precis och hon sa att han citat var ”perfekt proportionerlig, tidig i utvecklingen, trygg och självständig”. Rätt bra unge alltså haha.

Halloween på Gröna Lund 

August fick 5-kamp och inträde till Gröna Lund i födelsedagspresent. I MAJ. Det har inte blivit av bara och tiden gick så fort. Vips så var det sista helgen öppet på Gröna Lund för säsongen. Så vi fick ett infall och åkte dit igår, söndag, på sista dagen. Typiskt mig. Men så härligt det var, är såååå glad att vi åkte dit. Vi har nu bestämt att detta är en ny tradition: halloween på Grönan

Riktigt mysigt med allt fint spökigt och läskigt pynt. Ebbot var så fascinerad av alla pumpor, häxor, spindlar, skelett och spöken. Ibland var det lite läskigt så då bar vi honom och han blundade men mest var det spännande. Det var lagom med besökare där igår och ganska varmt i luften, rätt perfekt förutsättningar för en novembersöndag. 

Ebbot hade 4 åkkuponger och han valde att åka Nyckelpigan, flygande elefanter och veteranbilarna x2. Dessutom gick vi på en Spökteater med trollkarlar som var väldigt bra. Ebbot svarade högt på alla frågor de ställde och dansade till musiken. Han tyckte att det var så roligt och grät högljutt när vi skulle åka hem. Att få åka båt dit och hem (typ 15 minuter med båt till Djurgården från oss i Hammarby sjöstad) gjorde ju inte saken sämre. 

Gröna Lund på Halloween får 👍👍👍👍👍

6 månader

För några dagar sedan blev min lilla bebis 6 månader. Ett halvår! Ett halvår kvar så är han inte bebis längre. Aj, fick ont i bröstet! Vill att tiden ska gå långsamt, vill kunna vagga honom till sömns i min famn forever, amma honom, gosa utan att han gör motstånd (hehe). Men tiden rinner ut. Snabbt.

Ungen är i alla fall helt underbar på alla sätt. Utom ett ganska nytt och skitjobbigt problem som dykt upp, ja… sömnen… Den är helcrazy sedan några veckor tillbaka. Han vaknar minst en gång i timmen, ofta en gång i halvtimmen. Dessutom är han vaken i 2-3 timmar varje natt. Och går upp vid 5-6. Skjut mig!!! Eller nej gör inte det. Men det här är tortyr.

Annars är han så himla glad och lätt att ha och göra med. Hur kan man vara så glad!? Ett ”hej” och det ser ut som att han vunnit på lotto. Vi var på 6-månaders kontroll i veckan och han var ”helt normal” sa läkaren haha. Väger 7240gram och är 68cm lång. Otto ålar snabbt nuförtiden, slår bägge handflator i golvet och drar sig fram över golvet. Han sitter nästan själv, i alla fall i några sekunder. Han skrattar massor och älskar att titta på sin storebror.Jag har sån fruktansvärd ångest för att börja jobba i januari. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte.

Vab

Idag är Ebbot hemma från förskolan. Han hostar. Jättemycket. Det är synd om honom! Och om mig! Jag har inte sovit på många nätter nu och ligger lite på gränsen till att få ”dåndimpen” hehe. Hur gööööör alla när de är en förälder på 2 barn? Otto ska ju till exempel sövas typ 5 gånger under en dag. Och han somnar inte under amning utan måste aktivt sövas. Och Ebbot ropar ”mamma” stormar in i rummet, tappar saker JÄTTEHÖGT och andra kreativa aktiviteter för att försvåra för mig (och Otto). Men värst är min egen trötthet och vetskapen om att det finns noll möjlighet till vila. Hatten av för er som pallar detta med glatt humör. Okej, stundtals är det riktigt mysigt. Vi har till exempel lyssnat på musik och lekt med lera. Men i det stora hela är det gäsp blandat med >%€€$%<~£. 

En Mammabikt coming up känner jag. Jag har en del på hjärtat, hehe…

5 månader

Nu är den här underbara ungen 5 månader. Stoppa tiden! Han är så fin där han är nu, jag vill bara vara här för alltid. Min glada, söta och roliga gosse. Alltså jag älskar honom så mycket att jag sprängs!

I onsdags var vi på bvc och han fick vaccin. Tyvärr fick han feber efter så det har varit lite synd om honom. Men idag är det bättre! Otto är en liten grabb, eller tunn kanske man kan säga. Han är 66cm lång och väger 6,6 kilo. Ebbot vägde 7,4 när han var 5 månader. 

Sorry för klent med inlägg men det är sååå mycket hela tiden ❤️

Ottomans dop

Nu är han döpt! Ungen!Kolla in detta lilla doll face 😍 I dopklänningen min älskade farmor Irma (RIP) sydde åt min lillebrors dop typ -95. Volanger, spets, sidentyg, rosetter – vad kan gå fel liksom? 

Vi var i Sjöstadskapellet här i Hammarby sjöstad. En modern och liten byggnad, perfekt för dop. Det var en rätt härlig ceremoni faktiskt, inte långdragen, lite skratt och massa gulliga barn. Uppsluppen stämning kanske en bör kalla det? Efteråt promenerade vi hem till oss för lite kalas.Vi bjöd på Prosecco, rödvin, kaffe, grekisk pastasallad med tzatziki och bröd OCH bästa tårtorna från Naked Cake i Sickla. Den ena med smaken hallon/citron och den andra salt karamell. Alltså mums! Glutenfria, mastiga, höga, snygga och så goda! Här har ni glada värdinnan, den arma modern!

Det blev lyckat men det är otroligt jobbigt art styra upp ett sånt här kalas med två småttingar tycker jag. Och då hade vi ändå gjort det ganska lätt för oss. Det kom ca 25 personer till vår lilla lägenhet och efteråt var jag helt matt och knäckt. Men glad att vi gjorde det och att gästerna verkade nöjda! 

Värt att fira vår FINA LILLA OTTO.